Många människor tänker ungefär så här:
”Jag är döpt. Jag är konfirmerad. Jag är med i kyrkan. Då är allt väl.” Och visst – dopet är något fint. Kyrkan är en trygg plats. Men kristen tro är mer än det.

Det kristna livet handlar inte bara om att veta att Gud finns. Det handlar om att lära känna Honom. Tänk på det som en relation. Man kan veta massor om en person – hur de ser ut, vad de heter, var de bor – men ändå inte känna dem. Precis så kan det vara med Gud också.

Man kan ha gått i kyrkan. Hört berättelser om Jesus. Kunna böner utantill…men ändå aldrig riktigt ha öppnat sitt hjärta för Honom.

Gud vill inte bara ha ditt “ja” på papper Han vill ha ditt hjärta. Han vill tala till dig, gå med dig, trösta dig när du är ledsen, ge dig kraft när livet är tungt och fylla dig med glädje och frid

Det är något levande. Inte en tradition, inte en vana, inte en punkt på en lista.

Tron börjar när man vågar säga: ”Jesus, jag vill lära känna dig.” Det behöver inte låta vackert, det behöver inte vara starkt, det får vara viskande, osäkert, trevande. Gud hör ändå. För Gud vill ha en relation – inte en religion. Inte bara att du vet om Honom. Utan att du vandrar tillsammans med Honom.

Så här kan du börja, idag: Säg bara så enkelt du kan: ”Jesus, om du finns…visa mig det. Jag vill höra din röst i mitt liv.”

Gör det på ditt sätt. Gud känner dig och han har lovat att höra när vi ber.

Dop och kyrka är bra – men tron får liv i hjärtat. Dopet är en gåva. Kyrkan är en trygg famn. Det viktigaste är det som händer i ditt hjärta. Att du känner Jesus. Att du vill gå med Honom.

Då blir allt det andra levande. Då blir tron verklig. Då börjar livet tillsammans med Gud – på riktigt.