Att få en stund av lycka kan betyda så mycket. Jag har under dagen flera gånger kännt mig så tacksam över den lyckliga stunden jag fick igår när jag lade mig för att sova. Det kändes djupt inne i mitt bröst. Jag kände hur jag log i hela ansiktet när jag låg där i min säng. Hade jag haft en spegel så är jag säker att det strålat om mig när jag tittat.

Jag har länge fått leva i en tid då allt varit lyckligt. Jag valde att se livet från den ljusa sidan på många sätt. Sen kom den största och svåraste tid som jag inte klarade av att hantera. Vem kan väl det, hur ofta får vi erfarenhet av att förlora den allra käraste människan här på jorden. Det kanske händer bara en gång eller aldrig.
Med en gång så var lyckan borta. Det var som en bomb landade i mitt inre och all lycka jag kände hamnade långt ut i periferin. Hur kunde detta hända just mig? Guds väg är så förunderlig. Först ger han mig den bästa gåvan, en kristen man och sen tar han bort honom från mitt liv. Vad är det för mening med det?
Min bön det senaste halvåret har varit enkel. Låt mig få känna lycka igen. Nu när jag igår fick en stund av lycka känner jag en sådan tacksamhet över den stunden. Jag tror lycka är något vi bara kan skapa inifrån. Det handlar om att göra sådant som verkligen betyder något för oss, det som är viktigt och ger livet mening och sammanhang. Denna form av lycka är mycket mer än en flyktig känsla. Den grundar sig i en genuin insikt om att leva det liv vi vill leva. Att leva livs levande. Att uppleva nuet och det som är livet.
Jag blickar tillbaka för att förstå vad som kan ha bidragit till att få denna stund av lycka. Att sätta in aktiviteter som bidrar till glädje varje vecka. Det ger förutsättning att producera serotonin, dopamin, endorfiner och oxytocin som i sin tur ger lyckoruset.
Först fick jag ändra på mina tankar som ville styra mig till att tänka negativt på min situation. Sakta, sakta kände jag att tankarna blev gladare. Sen bjöd jag hem människor som betyder mycket för mig. Stefans syskon och nu också andra vänner som ger mig värme och glädje. Att se min familj leva livet ger glädje. Att inse hur välsignat det är att ha en stor familj som alla vill vandra med Herren. Att promenera är också en stor bidragande faktor som ger glädje till mig. Att vandra i skog och mark ger mig mer än jag kunde tänka mig. Att bara få känna doften av hösten och känna solen som värmer min kind. Fåglarnas sång och vinden som susar. En stund av glädje. Allt detta som så småningom blir till ett lyckorus som gör skillnad.
Det allra viktigaste är ändå att ha tillit till Herren. Han är den som har makt att ge det vi behöver. I hans hand vill jag överlåta alla mina bekymmer för jag vet att han hör den minsta lilla suck som inte ens kommer över mina läppar. Min bön som är så bristfällig och ofta glöms bort. Men den finns i mitt inre och det räcker. Jag vill avsluta med några frågor till dig. Ta dig tid att sitta ner en stund för att fundera på dina svar.
Vad är viktigt och meningsfullt för dig? Vad är det för liv du vill leva för att känna dig livs levande? Och vad gör du redan nu som gör dig lycklig? Den viktigaste av alla frågor är ändå, vad är ditt förhållande till Herren och hur kan du få ett, om du inte har det ännu?







Lämna en kommentar