Det har varit en lång tystnad på min blogg. Ibland så behöver vi alla en paus från det ena eller det andra. Det kan handla om jobb, familj, sorg, ja det kan vara vad som helst för aktivitet, relationer eller känslor.

Nog har jag pausat mycket i mitt liv under det gångna året. Nu senaste behövde jag en paus från min stora sorg. Jag bestämde mig helt enkelt att ta en paus att gå till graven alla veckor. Sedan pausade jag medvetet mina tankar på Stefan och alla varför som rusar genom mitt huvud. När de tankarna dök upp trängde jag undan den tanken och fokuserade på glädjens tillfällen i mitt liv just nu. Jag började medvetetet odla mer och mer glädje. Jag lag en påminnelse i min kalender att skratta varje dag.

Det försöket var svårt, fick ibland be vänner om en vits då och då för att få till ett skratt. Sakta men säkert kom jag igång med det och plötsligt blev det enklare att skratta. Sen efter en tid tappade jag den påminnelse. Det hann inte bli en rutin av det hela. Visst kommer skrattet ännu ibland men inget jag har med i min medvetna plan. Ni hör att jag försöker verkligen kämpa för att bli gladare.

Jag bad också min sonhustru att skriva en bibelvers på min svarta tavla för att komma ihåg saker som är viktigt i livet. Här är den, läs och fundera på budskapet den vill förmedla. Läs den på nytt och på nytt som jag. Vad än du vill ha i ditt liv skriv ner det och läs det igen och igen. Då börjar saker hända som för dig närmare din önskan så länge det handlar om något sunt som är till glädje och uppbyggelse för dig och andra.

Det som har givit mig spår av glädje i mitt liv under sommaren är bönen. Jag är så tacksam till kvinnan som hjälpte mig att få bönen tillbaka i mitt liv efter att Stefan dog. Hon vet förmodligen inte om hur betydelsefullt hennes samtal till mig var när hon ringde mig i slutet av mars. Hon ringde mig och frågade om jag kan be för en gemensam sak. Jag sa till en början att jag inte kan be eftersom jag inte har bett något efter att Stefan togs ifrån mig. Jag hade på grund av bristande energi pausat bönen när jag var svag. Jag förlitade mig på att andra bad för mig. Jag tillät mig att vara svag. Hon frågade mig igen om jag kunde lova henne att be för denna sak. Jag tvekade för jag visste att jag kommer glömma att göra det. Om jag lovar något, då måste jag hålla mitt löfte. Sådan är jag! Hon upprepar ”bara en vecka Marion, det kan du lova”. Okej en vecka, men det behöver jag sätta in i min kalender. Sagt och gjort så var jag igång med bönen för den saken. Sen fortsatte jag be över saken lite längre och ännu längre. Senare kom det en till bön och en till. Min dotter tipsade mig om bibelappen där man kan skriva in olika böner och då påninner appen om det varje dag.

Sakta, sakta känner jag hur glädjen i mitt liv blir mer närvarande dag för dag. Jag får bönesvar och när jag är på min motions runda kommer jag in i en sådan stor tacksamhet att jag högt för mig själv tackar Gud över att han hör bön. Samtidigt ber jag en kort bön för min vän. Senare samma kväll pratar jag med denna vän och då inser vi båda att min bön fick ett svar bara minuter efter att jag bad för vännen. Där och då är det inte alls svårt att glädjas djupt inne i min själ.

Sen går tiden och jag börjar nonchalera påminnelsen om bönerna som kommer dagligen från min app. Så en dag skrollar jag i min ilska bort min påminnelse om att be en stund när den kom. Jag ska minsann inte be, det får andra göra. Jag har ju en så stor sorg att brottas med. Livet är så fruktansvärt brutalt mot mig. Det går en vecka eller två och min sinnesstämning dalar. Glädjen försvinner och allt känns svart. Min livspartner är död och jag är så ensam, så ledsen, helt förtvivlad.

Jag stannar för att fundera över vad som händer. Då inser jag att bönen har tystnat. Tacksamheten är långt borta. Inget att vara glad över. Vad vill Gud med mitt liv? Då kommer jag ihåg hur jag med ilska skrollade ivåg påminnelsen om bön. Det onda hade fått ta över mina tankar. Kanske det är det som gör mig ledsen och mina tankar mörkaste mörk.

Nu får jag nog skärpa mig och försöka återuppta bönerna igen. För ett tag sedan blev jag också påmind av en vän att min blogg har betydelse i människors liv. Om Gud så vill skall jag försöka återuppta skrivandet igen efter sommaren. Tacksamt blickar jag tillbaka på sommaren! Jag har fått uppleva flera glädjefyllda stunder. Det är en gåva till mig av Herren efter min förlust. I min bönelista hade jag också lagt till bönen om att få mer glädje i mitt liv. Gud har hört mina korta stunder då jag läser min lista en efter en. Inga invecklade fraser utan rakt av från appen bara.

Du som inte ber regelbundet, jag vill rekommendera dig att ”börja be idag”, Gud hör din bön. Det står ju skrivet i Filipperbrevet 4:6 Låt Gud i allt få veta dina önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.