Idag saknar jag dig så mycket att det gör ont ända i djupet av min själ. En kväll av ensamhet när huset för en stund är alldeles tomt. Lika tomt som på dessa bilder där du var alldeles livs levande för ett år sedan. Var till villan för en tid sedan och när jag gick från ena siden holmen till den andra då kom minnena tillbaka när du var med mig. Vi hade en så fin tid tillsammans och nu är du borta.

Gud varför måste jag lämna ensam kvar? Med vem skall jag nu göra allt som vi gjorde tillsammans? Snart far isen bort och då kommer jag sakna när du ror vår lilla båt över Storfjärden och vi bara sitter där och ser på varandra. Oj vad jag saknar att få vara den lyckliga Marion som jag var tillsammans med dig Stefan. Nu finns bara tomheten kvar och glädjen är borta. Ikväll orkar jag inte vara tacksam över något. 😢