-
Fortsätt läsa →: Det mörkaste molnet
Jag känner en sån fruktansvärt stor sorg över situationen jag måste genomlida. Hur kan det få vara på det här sättet? Att ingen tar ansvar över hur det gick till när Stefan fick sin dos mot covid-19. Ingen har gått igenom hans journal eller ens diskuterat hans sjukdomar innan vaccinet…
-
Fortsätt läsa →: Livet är tomt utan dig
Idag saknar jag dig så mycket att det gör ont ända i djupet av min själ. En kväll av ensamhet när huset för en stund är alldeles tomt. Lika tomt som på dessa bilder där du var alldeles livs levande för ett år sedan. Var till villan för en tid…
-
Fortsätt läsa →: Den sista måltiden.
Jag står där i vårt kök och lagar mat när Stefan kommer hem från jobbet. Han kom lite senare än vanligt den torsdagen. De hade haft ett kort möte på jobbet med några av de anställda. När de skilldes där på bilparkering utanför kontoret säger han till dem en helt…
-
Fortsätt läsa →: 9 månader av saknad
Idag är det 9 månader sedan ängeln kom och sa ditt namn, tog din hand och förde dig till ett bättre land. Du låg så stilla där i din sjukhussäng som om du väntade att vi, dina kära fick tid att förbereda oss inför slutet. De sista minuterna i ditt…
Vem är jag
Hej.
Jag heter Marion Hagman och bor ensam på en vacker plats i den lilla byn Lepplax-Pedersöre. Solen och vattnet är mina energikällor, och jag finner glädje i naturens små underverk. Jag försöker leva i nuet – det är den enda stund jag verkligen har. Gårdagen är förbi, och morgondagen är ett oskrivet blad.
På mina promenader stannar jag ofta upp för att beundra de små detaljerna i naturen, och genom kamerans lins fångar jag ögonblick av skönhet. På min blogg delar jag fotografier, tankar om livet och texter om både stort och smått – en plats där jag samlar det som berör mig mest.
Ta kontakt
email: hagman.marion@gmail.com
Ta del av nya inlägg
Håll dig uppdaterad när nya inlägg publiceras genom att följa.
Livets vågor 