-
Fortsätt läsa →: Mina barn
Tacksam över det stöd mina barn är och har varit för mig. Det är svårt att föreställa sig hur livet skulle se ut om jag inte haft dem i mitt liv. Nu när jag blickar tillbaka på mitt första år utan min Stefan så väller det fram en otrolig tacksamhet…
-
Fortsätt läsa →: Brevet
Var noga med att krama om varandra varje gång någon av er far hemifrån. Den sista kvällen när Stefan lämnade mig från ett kalas vi var på tog han mig ömt om axeln och sa hej då. Jag kunde bara konstatera efteråt att jag inte kunde veta att det blev…
-
Fortsätt läsa →: Var finns källan till glädjen?
Dagen efter mitt inlägg, det mörkaste molnet pratar jag med en vän. Mycket av samtalet kretsar kring min aggression över min situation. Jag funderar om jag håller på att bli bitter. Min vän berättar att just den tanken funderade hon och hennes man kring efter mitt senaste inlägg. De frågade…
-
Fortsätt läsa →: Det mörkaste molnet
Jag känner en sån fruktansvärt stor sorg över situationen jag måste genomlida. Hur kan det få vara på det här sättet? Att ingen tar ansvar över hur det gick till när Stefan fick sin dos mot covid-19. Ingen har gått igenom hans journal eller ens diskuterat hans sjukdomar innan vaccinet…
Vem är jag
Hej.
Jag heter Marion Hagman och bor ensam på en vacker plats i den lilla byn Lepplax-Pedersöre. Solen och vattnet är mina energikällor, och jag finner glädje i naturens små underverk. Jag försöker leva i nuet – det är den enda stund jag verkligen har. Gårdagen är förbi, och morgondagen är ett oskrivet blad.
På mina promenader stannar jag ofta upp för att beundra de små detaljerna i naturen, och genom kamerans lins fångar jag ögonblick av skönhet. På min blogg delar jag fotografier, tankar om livet och texter om både stort och smått – en plats där jag samlar det som berör mig mest.
Ta kontakt
email: hagman.marion@gmail.com
Ta del av nya inlägg
Håll dig uppdaterad när nya inlägg publiceras genom att följa.
Livets vågor 