De tre första dagarna har varit både stillsamma, uppmuntrande och tankeväckande. Alltså – vilken början på den här resan!

Jag bestämde mig redan från start för att stiga upp tidigt för att slippa stressa, och det var ett klokt beslut. Det gör en enorm skillnad hur dagen blir.

När jag kom fram till St Clara kyrka hade morgonbönen precis börjat. Det kändes skönt och naturligt att kliva in även om de redan hade hunnit en bit. Det är något särskilt med dessa stunder – enkla men samtidigt heliga. Morgonbönen är en av kyrkans bärande pelare, och att få börja dagen i Guds närvaro sätter tonen för resten av dagen.

Undervisningen tog avstamp i Psaltaren 103:1–5:

“Lova Herren, min själ, ja, hela mitt inre ska prisa hans heliga namn. Lova Herren, min själ, och glöm inte alla hans välgärningar – han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar, han som räddar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet, han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn.”

Här påminns jag om vem jag är inför Gud – helt önskad, älskad och upprättad. Det finns en djup vila i att inte behöva prestera för att vara värdefull.

Senare firade vi lärjungamässa, som hålls varje onsdag i kyrkan. Efteråt samlades vi på Clara gården och fick dela lite om oss själva och varför vi valt att gå Lärjungaskolan. Ingen av oss är här av en slump – vi är här för att Gud vill ha oss här. Han har kallat oss, valt oss och sammanfört oss.

Dag två: Förbundsrelation

Den andra dagen handlade om förbundsrelationen – en djup form av frivillig allians, en pakt som inte kan brytas. Vi såg det i berättelsen om David och Jonatan (1 Sam 18:1–4), där Jonatan gav David allt han ägde som ett uttryck för kärlek, förtroende och lojalitet. Ett förbund är inte en affärsuppgörelse, utan en överlåtelse: “Allt jag äger ger jag till dig.”

På samma sätt är Guds förbund med oss något helt ensidigt: Han behöver inget från oss, men han ger oss allt – sin kärlek, sitt beskydd och sin närvaro. Ordet berit (att skära) påminner om att ett förbund kostar något, det kräver blod. I Jesus har detta fått sin fullbordan – han bar förbundets smärta för vår skull.

Vi gick också till skapelseberättelsen (1 Mos 1). Allt har sitt ursprung i Guds ord – Logos. Universum, jorden, växterna, djuren och till sist människan, skapad till Guds avbild. Allt var gott. Där fanns ingen synd, bara ren harmoni. Och vi fick en glimt av den nya himmel och den nya jord som en dag ska bli till, när Guds ursprungstanke återupprättas.

I skapelsen ser vi spår av Gud (Rom 1:20). Naturen själv vittnar om hans makt och gudomlighet. Men inte bara naturen – också gemenskapen i Kristus. Gud uppskattar mest att vi vill vara nära honom. Han har gett oss förmågan att skapa, utveckla och bygga vidare. Teknik, kommunikation, allt detta är frön han lagt ner i oss.

Och ändå börjar allt i en enkel välsignelse:

“Gud välsignade dem och sade: Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, fåglarna under himlen och alla djur som rör sig på jorden.” (1 Mos 1:28)

Dag tre: Födda på nytt

Vi är Guds mästerverk, skapade till hans avbild – levande mirakel. Detta förändrar hur vi ser både på oss själva och på andra: vi är ovärderliga.

Jesus säger till Nikodemus:

“Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” (Joh 3:3)

Det handlar inte om att gå tillbaka till något gammalt, utan om att låta sig förvandlas – född av vatten och Ande (Joh 3:5–6). Detta nya liv är inte drivet av rädsla, utan av kärlek. Genom Andens förnyelse förvandlas vårt sinne (Rom 12:2), så att vi kan urskilja vad som är Guds vilja.

Guds ord är inte bara text – det är ande och liv. Vi föds på nytt genom det levande och oförgängliga ordet (1 Pet 1:23–25), ett ord som består i evighet, medan allt annat vissnar bort.

Denna dag blev en påminnelse om att min identitet inte bygger på prestation eller på världens tankar, utan på att jag är älskad, förvandlad och född på nytt genom Guds kärlek och ord.

Dessa första tre dagar har redan gett mig så mycket att bära med mig – både i hjärtat och i tanken. Och resan har bara börjat!

Nästa dag handlade om nådegåvorna – ett så rikt och viktigt ämne att jag vill ägna ett helt eget inlägg åt det. Det kommer inom kort.