Kära du som läser – kanske har du följt min resa länge, kanske har du nyss hittat hit – idag vill jag dela något som ligger mig varmt om hjärtat.

För någon vecka sedan vaknade jag med en så stark vilja att gå till Ebeneser kyrkan. Jag visste inte varför, men det var som om hela mitt inre bara drog mig dit. Efter undervisningen blev det förbön. Jag berättade att jag stod inför ett vägskäl – ska jag börja lärjungaskola i Stockholm, eller bibelskola i Borgå. Jag behövde ett svar nu!

De bad för mig. Och det kom så tydligt:
“Glöm det alternativ som inte är för denna tid. Tala bara gott om det som Gud har för dig. Inget negativt alls.”

Sedan kom en kvinna – vi kände inte varandra – och sa att hon fått en syn. Hon såg mig gå med palmblad vid min sida. Men nu var jag vid punkten där jag lyfta dem upp i luften. Hon visste inte vad det betydde, men jag kände: det är glädje, seger, befrielse.

Senare på kvällen satt jag och berättade om lärjungaskolan. Jag bara delade, utan att tänka. Avslutade kort med att säga att jag inte vet vilken väg det blir. Och den som lyssnade sa: “Men du har ju redan svaret. Du berättade som om det redan var bestämt.”

Och det var ju det. Först då mindes jag förbönen. Och jag mindes orden. Jag hade redan talat det Gud lagt i mitt hjärta – innan jag ens visste det själv.

När jag kom hem slog jag upp min andaktsbok. Dagens text för 20 juli började med:

“Sök mitt ansikte, så kommer du att finna allt som du har längtat efter.”

Och längre ner:

“Var inte rädd för att vara annorlunda än andra människor. Den väg jag har kallat dig att färdas på är fullkomligt rätt för dig.”

Jag blev bara stilla. Det var som om Jesus stod där bredvid mig och nickade. Han visste. Han ledde. Och nu bekräftade Han allt – igen.

Jag ska gå lärjungaskola. Jag kommer lämna min stora familj för en tid. Jag kommer bo i husbil i ett annat land. Det är annorlunda. Det är inte “förnuftigt” enligt världens mått. Men det är rätt.

Och när Han svarar – då vet man.

Det gör mig också så glad att lärjungaskolan är i Stockholm, för där bor en av de mest värdefulla personerna i mitt liv – min svägerska. Hon är mer än en älskad vän, mer än en trossyster. Vi delar en tro, en längtan, ett liv med Jesus. Ibland har vi läst samma bibelvers samma dag, utan att veta det. Vi förstår varandra utan många ord. Att nu få mötas oftare under den här tiden känns som ännu ett litet bönesvar från Gud.

Tack för att du läste. Jag är tacksam för att vi får gå vägen tillsammans – på olika platser, men med samma mål. I Kristus. 💛