Livet går vidare dag för dag, fast det känns som att jag helst ville svänga på tiden bakåt till våren ifjol.. Våren är en tid som jag alltid sett fram emot med förväntan. Tänk hur våren 2021 skulle ha kunnat se ut om jag fick ta om den igen. Stefan och jag hade en otroligt fin vår tillsammans, kanske till och med den bästa.

Samtidigt så är det blandade känslor om att ta det på nytt. Kanske den våren hade blivit en sorgens vår där vi bara hade sörjt det som komma skall. Nu fick vi leva livet fullt ut tillsammans, ända till slutet utan att förstå hur livet skulle förändras.
Tänk att Gud så förunderligt förbereder en människa på olika sätt redan långt innan något sker.Jag ser så tydligt att Gud vetat om exakt vad som behövdes göras före Stefan dog. Många stora praktiska saker som blev ordnat före dagen han fick sin hjänblödning. Också små saker som alla fotografier och filmer han fastnat i. Inte alltid bästa kvaliteten eller att han ens syntes på filmen, men han hördes. Det finns några korta filmer där det är bara han, så levande och och fylld av livsglädje. De filmerna/fotona betyder så mycket för mig idag. Ibland blir de små sakerna mer betydelsefulla än alla stora svåra praktiska sakerna.
Jag har börjat få framtidsplaner men inget jag tänker på varje dag. Inte så att jag bygger upp en målsättning för att uppnå det. Snarare en svag bön att ”ske din vilja Herren”. Och så lever jag livet en dag i taget tillsammans med honom. Min bön är att min dag ska bli så bra som möjligt och att jag får leva i stunden. Inte tänka för mycket hur allting varit eller hur allt kommer bli. Det gör så ont när tankarna går dit. Dessa tankar kommer och går och de får komma, det behövs för att komma vidare.
Det finns ett ställe dit jag går för att komma så nära som det bara går när Stefan fanns kvar i livet. Det påminner om hans brinnande intresse han hade här på jorden. Jag tänker att vårt förråd/garage/hundhus för alltid får stå orört som det var då Stefan dog. Där i hundhuset får jag krama hans jaktkläder som hänger kvar på krokarna. Tänk hur länge doften av honom finns kvar. I går kväll var en sådan kväll där hundhuset fick ta emot mina tårar.








Lämna en kommentar