Idag är det en så tung dag. Så otroligt många tårar. De bara rinner ner för mina kinder. Och mera kommer det.

Jag vaknade på morgonen omringad av goda vänner. Allt var så fint igår. Vi hade en så fin dag tillsammans. Friends forever kallar vi oss. Kvinnor som jag har fått som gåvor från Herren. Ni är så underbart fina, tänk vad jag får ha det bra som får vara en vän till er. Vi har en så fin gemenskap där vi får vara, just den vi är i stunden. Inget falsk styrka eller leende, bara vara som det just nu känns. Tacksam att jag har er.
Jag hade just vaknat från en så underbar stund där vi skulle mötas igen min kära men det var bara en dröm, en dröm som gör så ont. Så fruktansvärt brutalt att den inte fortsatte och blev sann.
Stefan, du va så fin, så glad när du steg ut från den svarta Volvo V90, Cross Country bilen, en ny bil? Allt var så verkligt när du gick mot dörren till vårt hem. Jag såg dig komma och blev så förvånad samtidigt som jag tänkte hur snygg du var i din bruna läderjacka. Så frisk och full av liv gick du med snabba steg som om du var förväntansfull att komma hem. Jag var så förvånad och sa högt för mig själv ”nej nej, kommer du hem”? Tankarna rusade runt i mitt huvud, hur kommer det bli att möta dig efter så lång tid? Du var ju död men nu kommer du hem min kära.
Plötsligt så hör jag mina vänner där nere. Ja klär på mig och går ner, mina tårar bränner bakom ögonlocken när jag snabbt berättade att jag drömt om dig. Ja går mot toaletten och där kom tårarna och jag får gråta ut min sorg att du inte kom fast du kom. Min vän håller mig i sin famn. Du var så verklig min kära. Varför, varför? men inga svar hörs.
Hela bilfärden från min väns sommartugan rinner mina tårar ner för mina kinder. Tack min vän för att du var med mig, jag behövde din styrka där i bilen. Hur hade jag annars kommit hem så ledsen som jag var.
Mina söner möter mig där hemma. Igen en gång fick de se sin mamma så förkrossad. De har en tuff tid mina söner. Oj vad jag önskar att de skulle få ha sin pappa kvar här med oss. Att de fick se oss kramas och le not varandra. Se när Stefan masserar mina axlar på morgonen och höra när han tröstar mig då min tinnitus blir för tungt att leva med.

Gud jag kan inte förstå vad det här har för mening, men ändå så vill jag tro att du är med mig. Kanske det var ett meddelande från dig till mig, att snart får vi mötas, fast inte riktigt ännu. Jag kan inget annat än be att Jesus kom, kära Jesus kom för att hämta oss hem. 🙏💔😭







Lämna en kommentar