Käraste Stefan idag saknar jag dig extra mycket. Jag har ofta under dagen känt ett behov av att få se dig. Du finns på min hemskärm på telefonen där jag snabbt kan ta fram dig när jag behöver känna din glädje.

Igår fick jag en så vacker ljushållare av en fin vän. Hon uppmanade mig att jag skall tänka på dig Stefan när jag har tänt ett ljus i den. Oj, vad rätt hon hade, idag har jag suttit vid ljuset och drömt om dig. Det har känts som att du är med mig och skänkt mig din frid.

Jag ser ofta på en liten filmsnutt av dig där du sitter i båten på vår tur längs Kållby ån, också idag har jag tittat på den. Jag gillar att filma och fotografera, men själv vill jag varken fastna eller höras på några filmer eller bilder. Vi var så olika med det. Du tog gärna en selfie efter att du hade fotograferat dem du var med, fisken eller vad det nu var som du höll på med.

Filmen påminner mig om kvällen när min svärmor hade kalas för en tid sedan. Jag såg så fram emot att få träffa alla dina syskon. Det har alltid varit så fint att träffa dem alla. Den här kvällen skulle bli så fin, jag for dit med ett glatt sinne och möts av min kära svärmor som kramar mig och frågar så ömt hur det är med mig. Hon är så omtänksam och empatisk min svärmor. Jag berörs av kramen, men tänkte att nu skall vi vara glada, inte gråta ikväll.

Allt går bra tills Stefans bror kommer in, jag hade inte kunnat föreställa mig hur reaktionen skulle bli att träffa dem. Att många små gester skulle var så lika dom som Stefan gjorde. Jag börjar gråta och det går inte att hejda mina tårar under resten av kvällen. Att Stefan lever vidare i syskonen blev så starkt. Tänk att alla små rörelser väcker så mycket känslor. Det var som om Stefan fanns i rummet fast ändå inte.

Tacksamheten är så stor att han har så många syskon som var och en har något av min kära. Det är så fint att se Stefan leva vidare genom dem, en röst, en gest, ett skratt, en klädstil, ett uttryck eller en känsla som bara finns där.

Den omsorg jag fick känna den kvällen var en stor tröst i min sorg. Jag vill tacka min kära svärmor som planterat en sådan omsorg i sina barn och deras familjer. Hon som alltid ser alla, lyssnar på alla och passar upp när man än kommer på besök.

Nu får jag leva vidare bland dem och minnas min kära, när jag får höra ett skratt eller se dem röras på samma sätt som Stefan gjort. Tacksam att få dela den smärtsamma sorgen tillsammans med dem. En delad sorg är halv sorg. 🙏❤️