DEPRESSION

Idag är tacksamheten stor. Ett samtal som förändrade allt till det bättre. Jag fick uppmaningen att göra något som känns meningsfullt.

En del känner till att jag har haft en mycket tung tid en längre tid. Den här tiden har påverkat mig negativt, saker som hänt har gjort mig deprimerad. Mitt hjärta har den senaste veckan gett sig till känna. Det känns som två starka händer som kramar hårt om mitt hjärta, andetagen blir ansträngda och snabba, min kropp skakar och tårar börjar rinna. Det kallas ångest.

En depression och ångest är inte från Gud eftersom han vill ge frid, ro och glädje. Djävulen däremot vill skapa ondska, oro, splittring och gärna så frö av bitterhet i en kristens hjärta. Jag tror att följden av sådant skapar depression och ångest.

Vår värld håller på att gå mot sitt slut. Det finns så mycket ondska bland människor idag. Ondskan gör att människor börjar strida mot varandra och följden av det är att kärleken kallnar. Det händer överallt i vår värld, också bland kristna. Vi behöver bara se på den fruktansvärda corona som brett ut sig på hela vår jord. Attacker mellan vaccinerade och ovaccinerade skapar okärlek och följderna kan sluta i att familjer splittras sönder.

Men tillbaka till mig och det som drabbat mig. Min doktor sa till mig på fredagen att allt jag berättade om min situation tyder på en depression och därför fick jag nu förlängt min sjukledighet efter att Stefan dog.

Vad har då hänt? Djävulen jobbar hårt för att vinna mig innan Jesus en dag kommer för att hämta mig hem. Eftersom jag är svag på grund av min förlust har han varit listig och smugit sig in. Han tar gärna tillfället att attackera just när man är sårbar. Nu har det uppstått tråkiga missförstånd bland människor jag har runt mig. Missförstånd som gjort att jag börjat attackera andra som skyller på mig. Jag har släppt in djävulen tillräckligt för att skapa oreda.

Jag vill vara nära Jesus men i min besvikelse började bitterhet slå rot och jag glömde bort var jag hittar frid, ro och glädje. Tack till dem som bett över min situation. Jag orkade inte själv. Då fanns ni där och ville be för mig att bitterheten skulle vika, och att jag hittar tillbaka till källan där jag får frid.

Den senaste veckan har det börjat svänga. Tack för de samtal som fört mig tillbaka. Där okärlek finns behövs förlåtelse för att försoningen kan bli möjligt. Djävulens plan att skapa ofrid krossas och kärleken får råda igen. Det är aldrig lätt att försonas eftersom djävulen vill hindra detta.

Det är en ständig kamp att undvika alla dessa brinnande pilar som djävulen skjuter iväg alla dagar. Det som hjälpte mig idag i rätt riktning var att jag läste i min andaktsbok på morgonen När jag började min läsning distraherade djävulen mig några gånger med andra tankar. Till sist fick jag anstränga mig för att på riktigt läsa igenom den korta texten för dagen. Det är ständigt en kamp mellan två Herrar. Den gode som vill ha kärlek, frid och glädje och den onde som vill splittra, oroa och krossa. Jag är helt övertygad om att mitt tillstånd av depression och ångest är den ondes verk. Djävulen hade lyckats med att fånga mig och få mitt hjärta att vända bort från den frid jag kände.

Sorgen efter Stefan är ändå vacker på något sätt. Vår kärlek, vårt liv, våra upplevelser, vår glädje är en frukt av Guds godhet mot oss. Vi har förlåtit varandras fel och velat vandra på Guds väg. Han har varit med oss, välsignat oss med en underbar familj. Mina barn som alltid är vid min sida. De har tröstat mig, lyssnat och funnits till när mina stunder varit riktigt mörka.

Gud har en plan för mig, det vet jag. Han kommer bära mig genom denna sorg eftersom det måste vara hans plan. Det är bara han som kan föra mig till målet. Han vet bäst vad jag behöver. Jag förstår inte själv mitt bästa. Att låta mina tankar om missuppfattning och okärlek regera är inte värt det. Gud hjälper mig svänga dessa tankar till fridens tankar.

Jag vill leva nära Jesus, må han hålla mig stadigt på den rätta vägen. Det är min största önskan, då vet jag att jag når målet fram till det eviga livet tillsammans med Stefan. Må Gud hjälpa mig till det. Att skriva några rader hjälper mig och förhoppningsvis också dig du som läser mina rader. Det ger mening till livet. 🙏💞

Lämna en kommentar

Vem är jag

Hej.

Jag heter Marion Hagman och bor ensam på en vacker plats i den lilla byn Lepplax-Pedersöre. Solen och vattnet är mina energikällor, och jag finner glädje i naturens små underverk. Jag försöker leva i nuet – det är den enda stund jag verkligen har. Gårdagen är förbi, och morgondagen är ett oskrivet blad.

På mina promenader stannar jag ofta upp för att beundra de små detaljerna i naturen, och genom kamerans lins fångar jag ögonblick av skönhet. På min blogg delar jag fotografier, tankar om livet och texter om både stort och smått – en plats där jag samlar det som berör mig mest.

Ta kontakt

email: hagman.marion@gmail.com

Blogg på WordPress.com.