Nu har jag återvänt från en känslofylld resa till Portugal. Hur tacksam som helst över att jag kom i väg mitt i sorgen. Det fanns så många tankar både för och emot, men jag övervann allt det negativa självpratet som fanns där. Att resa ensam, vad tycker folk, hur skall det gå, kan jag lämna familjen, tänk om jag får panik där borta och mycket mer. Stefan hade sagt ”klart du skall resa”. Jag sa till familjen att jag får vara trygg då jag väljer att ha Gud med mig. Honom vill jag ha med på min resa.

Planeringen för den här resan startade långt före livet förändrades. Jag har jobbat många år med att inspirera människor till förändring inom hälsa, ekonomi och personlig utveckling. För 6 år sedan började jag också att sälja hälsoprodukter som korrigerar din fettsyraprofil om den är i obalans. Allra först gör vi ett test för att se om det finns obalanser. Själv blev jag nyfiken på testet då jag hörde om det på hösten 2015. För mig blev detta en ögonöppnare vad gäller olika fetter i kroppen och därför gjorde jag nu ett nyårslöfte 2021 att ge ett test/vecka till någon människa som önskar få svar på hur balansen ser ut hos dem. Sen dog Stefan och av naturliga skäl tappade jag bort mitt löfte. Är du intresserad av detta så får du gärna höra av dig till mig.

Vad har då min resa med detta att göra? Jo, det var en resa jag hade jobbat hårt för att få vara med på. Företaget ordnar en årlig Director tripp och man behöver kvalifikationer för att kunna delta. Det här var min tredje gång jag hade fått den möjligheten. Just denna gång hade Stefan och jag bestämt att resa tillsammans, men nu blev det inte så. Därför var det extra känslosamt på min resa. Där skulle jag få möta flera kollegor som jag inte hade träffat den senaste tiden. Det var en bidragande orsak att jag ville resa. Dessutom var corona läget sådant att det var möjligt att genomföra resan bara jag kunde uppvisa negativt corona test.

Redan före min avfärd hade jag bestämt att delta i konferenserna om jag känner för att delta. Det blev många fler timmar i solstolen för mig än i konferensstolen. Jag vet att den tiden kommer när jag kan börja jobba igen, men nu får allt jobb vila tills tiden är rätt. Jag hade många fina stunder med både nya och gamla kollegor under resans gång. Att få berätta är så viktigt, men ännu viktigare att det finns någon som lyssnar. Det är så befriande att få berätta och det hjälper till att komma vidare i min sorgeprocess. Jag vill tacka dig som lyssnade, du som fanns där för mig.

En eftermiddag bokade jag tid för ”harmoni massage” för att riktigt få vila. Det är otroligt vad beröring kan göra gått, jag somnade för en stund. Jag tror att det är extra viktigt att gå på massage just nu, kanske borde jag satsa mer på detta även på hemma plan. Då behandlingen var över frågar kvinnan som behandlade mig om jag går igenom någonting i livet just nu. Inga tårar som skulle ha avslöjat min situation, men hon bara kände in att det var något speciellt med mig eller så var det bara en spontan fråga hon ställde. Jag ville stanna kvar på spaavdelningen eftersom det inte fanns någon annan där just då. Den dagen blev en sorgens dag när tårar fick tillåtelse att komma.

Den kvällens middag träffar jag företagets grundare Örjan. Vi får en liten stund tillsammans och jag får möjlighet att berätta för honom om det jag går igenom. Så tacksam att han kan svenska då det är enklare att berätta på mitt eget modersmål. Då kommer tårarna igen sakta ner för mina kinder. Mina bordsgrannar är från Tyskland och han berättar för dem att jag går igenom en mycket tuff tid, ger mig en kram och sen går han vidare. Tack Örjan att du stannade upp vid vårt bord.

Också dagen efter kommer det mera tårar, saknaden är så stor. Jag börjar få hemlängtan och då skickade min son lite bilder från min mans viltkamera som han hade i Purmoskogen där han brukade jaga älg alla år. Tio dagar före hans hjärnblödning frågade han så snällt av mig om jag kommer med till Purmoskogen för att byta batterier i hans viltkamera. Motvilligt går jag med på det, jag har aldrig varit till kameran före det. Idag är jag så tacksam att jag tog mig tid att fara dit med honom. På söndagen före han fick sin blödning far vi till vår skogstuga med våra vänner för att grilla korv. Han går då till viltkameran för att kontrollera om kameran fungerar då den inte gett några bilder på några dagar. Kanske hade jag fått batterierna fel väg när vi var där tillsammans. Han tar några kontroll bilder som jag vill dela med er. När jag såg dessa bilder där i Portugal kommer tårarna igen. Jag hade ju varit med honom där vid kameran bara några dagar tidigare. Tänk att det var han själv som tog de sista bilderna av sig själv mitt i livet fem dagar före hans blödning. Det började synas att hans keto-diet gav resultat i viktminskning och dessutom hade hans förhöjda blodsockervärden också normaliserats. Här poserar en pigg och glad man mitt i livet. Efter kontrollen vid viltkameran sitter vi där runt brasan och pratar bland annat om det kommande kyrkoherdevalet i vår kyrka och så funderar min man hur det kommer gå till på hans begravning längre farm. Varför hade du sådana tankar min kära? Tidigare hade han i förbifarten berättat att han vill ha just denna skjorta på sig i kistan som han har på sig i bilden.

Resan till Portugal blev en naturlig brytning från min sinnesstämning där jag började tycka allting var så fruktansvärt brutalt. Det brutala var inte den saknad jag upplevde utan det brutala var sådant som hände i mitt liv där och då. Mänskomöten som blev fel och telefonsamtal som aldrig kom trots att jag väntade att de skulle komma. Tänk att djävulen försökte med alla medel att skapa bitterhet hos mig mot mina vänner. Jag är så tacksam att Gud gav mig förståndet att det är djävulen som utnyttjar min sårbarhet och nu fanns det rum för att han skulle få mig att skapa osämja med vänner. I min hjärna började mina tankar snurra runt allt möjligt, hur folk betedde sig mot mig och vad de tänkte.

Jag har lärt mig genom livet att människors handlande kommer från tidigare upplevelser och ibland handlar det om ren okunskap som gör att det blir fel. Nu har jag fått lära mig genom egen erfarenhet hur fel jag handlat mot människor som blivit ensam. Jag har fått be om förlåtelse för hur jag glömt människor som jag borde ha besökt. Att jag kunde ha handlat på annat sätt än jag gjort. Inte söka fel i dem utan se på mig själv som den okunniga som har gjort fel. Att erkänna det för mig själv och säga förlåt. Det ändrar så mycket på hur livet fortsätter efter det. Det lilla ordet FÖRLÅT som gör livet lättare.

Så här rullar livet vidare och sen kan ju också mitt handlande bli fel i framtiden men blir det så, då får du vara frimodig och tala om det för mig. Tack snälla du om du säger det till mig. Det är nog svårt att veta vad en människa behöver och det underlättar att kommunicera. Du som har någon form av kris i livet, hör på mig då jag säger att du bör prata om det, gör det! Hitta någon att prata med om det du går igenom. Gör det ofta min vän, det läker din själ. Själv väntar jag på en tid för sorgebearbetning, det kommer hjälpa mig ännu mer i min process. Är det svårt att hitta en vän att prata med så försök att hitta någon som är professionell i det området du har svårt med.

En sak som jag är helt säker på, är att böner från kristna människor bär minut för minut. Det stödet känner jag att ger mig krafter. Tack alla underbara människor för att ni ber och bett för mig och vår familj. Alla extra böner samlas i skålar i himlen och den skålen får jag ösa ur då allt känns tungt.

Resan till Portugal hjälpte mig gå vidare från min besvikelse, min sorg som kändes så brutal. Nu är min sorg mera snäll på något sätt. En ny fas där jag vill vila i min sorg, bara försöka se dagen som den är, göra saker jag gillade att göra innan, sörja och gråta när det känns så. Att odla tacksamhet hjälper mig dag för dag. Tacka Gud för allt som gläder mig och lita på att allt kommer bli bra en dag. Gud är god.