Stefan, nu har det gått 11 veckor sedan du presenterade alla predikanter som du hade kallat till vårt sommarmöte i Kållby. Det var dagen du fick din hjärnblödning min kära. Strax efter att du läst upp dem alla, då får du en våldsam huvudvärk och utbrister att du måste fara hem. Nu blev det inte en bilresa hem till mig utan en ambulansfärd till Karleby och därifrån vidare till Uleåborg.

Tänk vad snabbt livet kan förändras, det var inte många minuter du kämpade med din huvudvärk den här gången. Men nu var det mycket värre än de andra gångerna. Du kände på dig att nu var det riktigt illa. Då du fick frågan om de skulle ringa en ambulans så sa du ett kort ”JA”. Du anade det värsta och hann säga till personen närmast dig ”få sii om int dehär är en hjärnblödning”? Efter det blev din stämma så sakta så du måste säga 2 gånger att du ville ha burana från köket. Personen som fanns hos dig sa att ambulanspersonalen får ge det när de kommer och du nöjde dig med det. Det blev den sista kontakten du hade här på jorden.

Jag blev uppringd då du låg där på golvet i bönehuset. Du var ännu vid medvetande då jag fick samtalet men där och då tystnade din röst. Du vaknade aldrig till medvetande efter det min kära. Jag saknar så din famn, dina armar runt mig, din mjuka röst då du säger att du älskar mig, en puss på min kind.

Idag har jag lyssnat på mötet från vår sommarstuga men i morgon vill jag så gärna fara på mötet. Bara det inte skulle kännas så jobbigt då du inte är med mig. Jag får be att Gud ger mig styrka att gå dit ensam utan dig min kära. Vi hade så väntat att få vara på vårt sommarmöte, där vi också kunde träffa många vänner. Jag både vill och vill inte, allt blev så svårt, så annorlunda.

I torsdags fick vi också vårt trettionde barnbarn. Du hade varit så lycklig att allt gick bra och tackat Gud för det. Nu är du inte med när vi skall gå för att se på vårt barnbarn nummer 30. Du brukade läsa Herrens välsignelse över barnet. Det var viktigt för dig.

Tacksam att Gud hör bön. Han har lovat att vara med oss, bära oss om vi har det tungt. Nu behöver jag bli buren under mötet i Kållby. Jag ber att du Gud är med mig under dessa dagar.